Skrattfest

Jag fick ett presentkort när jag fyllde år. Ännu har jag inte satt sprätt på det. Jag har fått förmaning av storasyster att hon absolut måste vara med när jag handlar, hon vill liksom säga sitt. Hon påstår att det är för att jag ska komma hem med riktigt snygga kläder men hon ljuger.
Det enda hon vill är att få sig ett gott skratt eller rättare sagt ett asgarv för det är precis så det brukar bli när hon är med mig och shoppar. Jag ska inte förneka att jag brukar ha ganska kul jag med, inte för att vi är sådär humoristiska av oss och för intressanta och roliga konversationer, men för att jag lever i förnekelse...ja...förnekelse och förnekelse, innerst inne vet jag men man kan väl få hoppas.

Jag går in i en affär, fel affär, storasyster styr mig rätt och vi hamnar i en 35+ boutique.
Vad är det för fel på American Eagle? så gammal är jag väl inte? Redan här har jag begått ett misstag, på American Eagle finns modellerna hip huggers och tang tops, lager på lager...men jag vill ju prova och se om det funkar. Sen kan jag på natten drömma om att hip huggers faktiskt sitter bra på mitt överdimensionerade arsle och att spaghetti straps klarar av mitt juver.

Där går vi i 35+ paradiset och storasyster plockar fram modeller som faktiskt passar mig och det ser ju inte helt fel ut. Suck och åter suck. Jag får med mig plagg som jag faktiskt kan använda utan att se ut som en kassler.
Nu köper vi kaffe för att fira sedan tittar jag illmarigt på tvåan och frågar om vi ska ha skrattfest och det säger hon inte nej till. Vi går tillbaka till American Eagle. Jag dyker in i ett provrum och ber sstorasyster hämta ett par jeans i storlek sju.

-storlek sju? du är ju en åtta eller en nia?

-vill du skratta eller inte?

Hon piper iväg med ett flin och kommer strax tillbaka med ett par hip huggers i storlek sju. Nu börjar korvstoppnings övningen. Jag pressar ner mig i sjuorna, jag knäpper och håller andan, drar undan gardinen till provrummet och tar ett par dans steg. Tvåan ligger redan i en fåtölj och vrider sig av skratt. Hon springer och hämtar ett litet linne och en rolig mössa, jag dyker in i provrummet igen. Voila...jag gör en vid armrörelse och hoppar ut från provrummet. Valkar och skinn väller ut överallt, Michelin gubbe släng dig i väggen för här kommer jag.
Nu kommer en vänlig tonårsexpedit fram och stirrar storögd på mig. Hon undrar om hon kan hjälpa oss med storlekarna. Jag säger ett kort nej ooch dyker tillbaka in i provrummet. Hon förstår inte att vi bara skojar för vi lever ju faktiskt i America och här kan man gå klädd sådär om man vill.

Jag använder en medhavd potatiskalare för att skala av mig plaggen;

-kanske det kan funka om jag tar två storlekar större? säger jag hoppfullt

-nae mamma, det funkar inte, jag vet att du vill, men nej...jag är bara ärlig....din tid är förbi..

Ärlighet uppskattas och vi tar mina 35+ inköp och ger oss iväg till glassbaren.