två års ålder säger den Norske barnpsykologen Joachim Harklou. Många föräldrar håller säkert med och skulle önska att de faktiskt kunde vara hemma hela två år med sina barn, men den lyxen är det inte många som kan kosta på sig om man vill ha mat på bordet och tak över huvudet.Jag håller med honom när han säger att
"Fram tills två års ålder bör barnet vara hemma med sin mamma eller pappa. – De första två åren är det bara en sak som gäller nämligen att bygga upp en solid trygghetsgrund. Det tar lång tid, antingen man inser det eller inte, och tryggheten kan bara skapas genom kontinuerlig kontakt med sin mamma eller annan anknytningsperson" säger han till norska BT.no.
och jag önskar att det kunde vara så för alla barn i alla länder. Jag vill skrika när jag ser amerikanska spädbarnsdagis med spjälsängarna uppradade i stora dagisrum där 6 veckors bebisar tillbringar dagarna och jag tror att många amerikanska föräldrar har en stor klump i magen varje gång de lämnar sina spädisar.
Jag håller inte med om att
"........att ett barn som nästan enbart umgås med en person, tex sin mamma under hela två år, får svårare att känna sig trygg när det sedan ska börja på förskolan"
För det är ju faktiskt inte så att att ett barn som är hemma med mamma eller pappa tills det är två eller tre bara träffar och umgås med mamma och pappa. Barnet har kanske syskon, mor och farföräldrar, mostrar, fastrar,morbröder, farbröder och kusiner som de träffar regelbundet. De följer säkert med sina föräldrar till affären, parken,badhuset,biblioteket och öppna förskolan. Sen har föräldrarna med all säkerhet en bekantskapskrets där barnet träffar vänner och bekanta. Alla dessa personer i barnets liv är räcker mer än väl för att träna dem i ett socialt samspel de första två eller tre åren.
Visst KAN barn börja förskola före två års ålder....väldigt många barn gör det och växer upp till fantastiska och kompetenta individer, MEN om jag fick VÄLJA skulle jag vänta tills de var tre.
Bra Reportage i FÖRSKOLAN
5 kommentarer:
Jättebra inlägg. Håller med dig i det mesta. Det är dock så att många faktiskt HAR råd att låta ena föräldern stanna hemma i två år, men de prioriterar annat. Dyrt boende, två bilar, renovering, semestrar, dyra fritidsaktiviteter, nya kläder o.s.v. Dessutom är det tydligen många som inte klarar av tanken på att "gå hemma" i två år utan att få jobba. Ibland undrar man varför folk skaffar barn över huvud taget.
Njäää jag håller nog inte med dig alls Nika.
Jag ser enorm skillnad på Milo (som började på dagis när han var 9 mån) och de tre andra som är födda samma månad som han på dagis.
Han är en självständigt kompetent (ibland lite väl kompetent) individ. Han är stbil och gillar andra människor. De andra tre började dagis när de var ca 2 år. De är ganska asociala. interagerar inte med de andra barnen, gråter massor osv. Nu är det ju självklart individuellt för barn men alla mina tre har börjat dagis vid ca ett års åler. Det tycker jag är lagon inte spädbarns dagis.. Vid ett är de iallafall barn och inte bebisar. Jag vill heslt att de ska kunna gå innan de börjar dagis.
Men jag tror ändå att alla föräldrar gör vad de kan för att deras barn ska må bra. Jag hade valt att sätta dem på dagis runt ett. För deras OCH min skull...
Man slutar inte älska sina barn för att man behöver tid att vara mer än mamma. Jag har iallafall blivit en bättre mamma FÖR att jag kunnat lämna dem på dagis...
Sen å andra sidan har jag aldrig (ju en gång) haft barnvakt till dem.....
Nici har sovit borta tre gånger sen hhon föddes....
Milo 1... Så lite hönsig är jag allt...
Jag tycker dock att valet borde finnas att FÅ vara hemma med barnen om man vill....
OCH att föräldrarna får välja själva vem som ska ta ut föräldraledigheten.
Håller hellt med Pernill@ i det hon skriver. Jag har själv tre barn som alla har böjat på dagis vid ett års ålder. De är alla tre trygga, säkra, självständiga och kompetenta individer med stor social kompetens. dessutom så tror jag på föräldrarnas rätt att välja det som känns rätt för just deras barn och familj. Däremot så tycker jag att det är hemsk att som i USA måsta lämna sina små vid bara några veckors ålder, det kan inte vara bra för varken barn eller förälder.
http://emme78.wordpress.com
Visst är det så att det är olika från barn till barn och från familj till familj och det är ju en sabla tur det. Och mina 2 äldsta barn började på dagis när de var ett och de är idag fullständigt kompetenta och socialt utvecklade båda två. Bra Unga människor med andra ord. Sen har jag de två andra som aldrig gick på dagis utan började förskolan båda två när de var 6 och de unga herrarna är mycket sociala...ibland lite för mycket....de är trygga och verkar luta åt det normala och kompetenta hållet....de är ju tonåringar än så vem vet. de hade inga som helst problem att börja förskolan.
Kanske var det så att jag som förälder mådde bättre av att ha dem hemma så att jag gjorde det för min egen skull lite. vem vet...spelar egentligen ingen roll hur man gör huvudsaken är att det blir bra....
hej hopp tjejer nu är det kväll och jag ska lägga mig som en räka i soffan.
Jag tror att det är väldigt inviduellt. Men Jag håller med om att se små bebisar börja på dagis som inte ens kan gå, sitta eller knappt stå, det är fel. Mina söner var runt två när dom började, Trulsan dryga ett år.
Kramis Liselott
Skicka en kommentar