...som gillar min flagga.
Veronika min mailadress ska finnas under min profil men det gör inget, jag kan svara här. Min bok är skriven i kåseriform och handlar om vårt liv här, de första året. Min andra bok UNDER STJÄRNORNA I CINI kommer ut i september och är en uppföljare till UNDER SOLEN I OHIO. Den går att köpa via Bokia Adlibris, RECITO eller så kan man beställa den av mig. Jag har snart en webbsida klar...eller rättare sagt min duktige son har byggt en webbsida där man kan läsa utdrag ur böckerna och även beställa ett ex om man är intresserad.
Nu ska jag berätta om vem som visade juvelerna.
Jag hade ju ett sk DIVA Jewelry party häromdagen. Fungerar som Tuppeware. Det kommer en demonstartis och visar massor av fina smycken som man kan beställa. Man äter gott och dricker annat gott och så spenderar man mer pengar än man planerat. Tosha, som demonstratisen heter blev sjuk kvällen jag skulle ha mitt party men det visste ju inte jag eftersom jag inte lyssnat av min telefonsvarare den eftermiddagen.
Upp på garageuppfarten klockan sex den aktuella dagen kom inte Tosha men väl en karl i trettioårsåldern. Han frågade om detta var Mrs Hansson och jag svarade JA för det heter jag ju. Han frågade var han kunde sätta upp borden och belysningen. Jag pekade lite dumt mot vardagsrummet och viskade till min vännina "who the hell is that". Hon ryckte på axlarna och sa att hon hade ingen aning...nae det är klart varför skulle hon veta. Vi tisslade och tasslade en stund om karlen som dukade upp smycken i mitt vardagsrum. Jag tänkte att Tosha kommer nog snart och att karlen bara var en hjälpreda. Min vännina tog mod till sig och stegade fram och frågade var Tosha var. Han log och svarade att Tosha var hemma sjuk och att han skulle vara hennes stand in...och...by the way I am her husband, sa han. Vi bara glodde. Jag stammade fram frågan om han hade gjort det förut, om han visste något om smycken. Jodå försäkrade han, han hade varit hennes stand in när hon varit mammaledig.
Och mina vänner, det visade sig att karlen hade gjort det förut. Han kunde hantera en skock 40+ plus kvinnor med vin i kroppen. Han struttade på begäran runt iklädd örhängen och halsband med ett stort leende till accompanjemanget av applåder. Han till och med knäppte upp en extra knapp i skjortan på begäran av en av mina skamlösa vänninor. Och OH boy vad vi gjorde av med pengar.
5 kommentarer:
Man ska inte döma hunden efter håren! Trevligt att det blev lyckat ändå trots att Mrs uteblev!
Kram!
Vilken kille!! Hoppas hon uppskattar honom.
Jo Du, karlar kan också.. Min brorsdotter och hennes man säljer Tupperware.. och åker ut varannan gång.. Och det är mycket uppskattat att det kommer en karl och säljer dessa varor...
Jag SKA köpa Din bok... Ska kolla här på bokhandeln först..
Åker till Bulgarie på onsdag.. så det blir när jag kommer hem.. Nu är det tvättning, strykning och packning på programmet..
Ha de bra!
Kram Neta!
Hej på dig, så kul det lät med ert smyckesparty, du skriver så levande att jag nästan kände det som om jag satt med och fnissade ikapp med er.
Kram
Maggan http://livsglimtar.wordpress.com
Skicka hit honom på stubben! - Men vid närmare eftertanke kan det vara bra att jag har hunnit spara pengar innan han kommer ;-)
Bloggträffen gick bra, men jag har bara tagit kort på vilt springande hundar (Concrete och Baileys) och ska försöka komma ihåg att lägga ut bilder på dem. Vi hade roligt i alla fall även om vi saknade några bloggare!
Skicka en kommentar