01 september 2007

mysfredag

Maken och jag sitter som två övergödda flodpaddor och lyssnar på musik på terrassen. Vi sippar ett gott vin. Skuggan är skön eftersom det inte varit stekhett under dagen. Stekarna ligger och solar sig på grillgallret. en, två , tre, fyra, fem......snart ska vi äta...familjen

Nu kommer tvåan ner:

- jag sticker nu!

och så sveper hon ut utan att jag hunnit vrida på huvudet.

- jag tyckte du sa att hon skulle vara hemma ikväll
- ja, det skulle, hon det var vad hon sa. Men det var en hel kvart sedan.

Nu kommer trean:

- Jag och Troy sticker och tittar på football matchen
- va! nu? vi ska ju äta
- ja nu, den börjar ju sju
- jamen du sa att du skulle äta, vi har stekar på grillen
- jamen , det blev ändrat

och så tutar Troy på garageuppfarten och trean säger puss och hej.

Maken och jag glor på varandra redo att börja diskutera om huruvida det blivit såhär men vi avstår....det är ju fredag och vi ska mysa.

Nu kommer fyran.....och vi säger, innan han ens öppnat munnen med en stämma

- NEJ!!!!
- vaddå?
- Nej du måste äta
- jag skulle bara säga att Bretts föräldrar kommer och hämtar mig om fem minuter....det kommer du väl ihåg mamma?

Han tittar en stund och skakar på huvudet och undrar vad det är för fel på oss...sura och vrånga som vi är. Jag får tänka en stund och det visar sig att han har rätt det har varit överenskommet sedan tidigare. Fyran försvinner och jag och maken tittar på grillen med de fem stekarna. Lyxpytt imorgon

5 kommentarer:

Geddfish sa...

Tjoho! Känner lite igen det sen förr i tia! Jag hade oxå 4 kids... Men dom överlever. Ni får festa och göda er, hihi. Vad var det maken sa? Får du något gott i munnen, spotta ut det! ???

Anonym sa...

Oj, som det kan bli!
Ja den tiden är över för oss, fast visst saknar jag den många gånger.
Saknar tiden då de bodde hemma, men hur skulle det se ut om de fortfarande gjorde det.
Hoppas att maken och du blev mätta.
Ha det gott!
KRAM!

Toini sa...

Lyxpytt är gott också. Du och maken fick ju rå om varann en stund också, utan barn.

Anonym sa...

Visst känner man sig övergiven....Jag har fortfarande svårigheter att anpassa matlagning till 3 istället för 6 personer :-/ Men man vänjer sig och det är rätt skönt ibland. Ha en bra söndag, kram

Anonym sa...

Precis som hemma hos oss! Jag lagar mat till fem eller sex personer för man vet ju aldrig om en flick- eller pojkvän dyker upp. Men många gånger slutar det med att vi blir färre kring matbordet i stället! Hade ju varit bra om man fått veta i förväg...