Terapi ?Terapi är användbart i situationer där det gäller att hantera övergående psykiska problem som grundar sig på händelser & beteenden som en person har utsatts för i det förflutna .Barnlöshet är inget från det förflutna det är inte någon psykisk sjukdom utan det är något du utsätts för varje dag,När man bildar par så är detta med barn en underförstådd självklarhet.Det är en självklarhet att ålderdomen skall förgyllas av barnbarn kanske barnbarnsbarn. Det är faktiskt det grundläggande skälet för att överhuvudtaget leva, det är livets gång, "Släkten komma & gå" .Denna livets gång kommer du som ofrivilligt barnlös aldrig att få ta del av.Under resten av ditt liv kommer du att påminnas om din barnlöshet,först kommer dina kompisar inte att ha tid för en öl, "Vi har lovat barnen att gå Skansen".Sedan har de inte tid för "Frugan & Jag har barnbarnen i helgen & vi skall gå på Skansen". Du kommer aldrig någonsin få en egen familj, ingen kommer någonsin att säga "Farfar & Jag", du är den sista ....Ingen kommer att komma ihåg dig i en framtid, ingen kommer att ta inågon gammal tummad sak & säga "den var min Farfars". Det är lät att avfärda dessa känslor med att hon behöver lite Terapi men så lät är det inte .
Lars Dahlén(Ofrivilligt, barnlös)
Självklart är inte TERAPI lösningen på problemet barnlöshet, men det kanske kan vara en hjälp på vägen att hantera känslorna och kanske hjälpa en att få nya infallsvinklar.
....Klarakajsa skriver på expressenbloggen......
Klart hon behöverr terapi annars blir hennes liv outhärdligt. Att acceptera det man inte kan förändra, svårt men det går! Ha det jättebra, klarakajsa som adopterade två istället för att sörja ihjäl mig! Det bästa jag gjort!
....you go girl!!.....
....en annan kommentar från annonym lyder
Just den här typen av kommentarer som uttrycks i blogginlägget visar på hur otroligt dåligt insatta gemene man/kvinna är i effekterna av barnlöshet. Att tro att lite terapi hjälper är lika korkat som att tro att det räcker med att slappna av för att bli gravid.
Mitt råd: Läs på lite innan du uttrycker dig.
Tack för ditt råd. Jag vill inte påstå att jag är jättedåligt insatt i effekterna av barnlöshet då nästan hälften av paren i min bekantskapskrets vid något tillfälle varit barnlösa och ingen av dem har lyckats få biologiska barn. De har blivit hjälpta på vägen med just TERAPI. Terapin har hjälpt dem att hantera känslor och att få prata om sin förtvivlan. En del av dem har senare valt att adoptera, några har blivit fosterföräldrar och ett par har valt varken det ena eller det andra. och inget val är fel. Sen är det till sist nog så att den som inte själv genomgått barnlöshet kan till fullo förstå fullt ut vad det innebär känslomässigt, men man kan försöka.
...en annan annonym lyder.....
Detta bloginlägg var bland det absolut mest ointeligenta jag någonsin läst! Jag håller till fullo med Lars Dahlen, terapi har lika stor hjälp att "lösa" situationen som Sveriges bistånd kan lösa hela världssvälten. Jag och min fru har haft väldigt svårt att få barn, och vi har haft 3 sena missfall de 3 ggr vi har lyckats "få till det". Ingen som inte har varit i samma situation kan förreställa sig den skuld och skam man kan känna över denna situation. Vi har båda varit sjukskrivna i perioder pga av hur dåligt vi har mått över det. Nu har vi tillslut fått hjälp, och ska ha barn om 3 veckor. Vi har varit nogrannt övervakade av sjukvården sedan dag 1 och min fru går på kontroller 2-3 ggr/vecka för att se till att inget strular till sig. trots det är man konstant orolig.Innan du uttalar dig om något i framtiden, se till att du åtminstone har det minsta koll på vad du talar om. Annars gör du bara dig själv till åtlöje, och du tappar trovärdighet!
Ingenstans i mitt inlägg stod det att TERAPI skulle vara lösningen på problemet.......Ointelligent inlägg eller inte....så går mina varmaste lyckönskningar ut till dig och din hustru.
...till sist denna från Lotta.....
Terapi kan inte ta bort sorgen man känner över det barn man aldrig får.Visst kan sorgen lindras över tid men det tar mycket längre om man umgås med vänner som inte kan prata om annat än sin graviditet eller barnen. Och en fråga: varför ska man fortsätta umgås med de man inte har något gemensamt med längre? Om vänner hamnar i en annan fas i livet och skaffar andra intressen så kan man ju inte hänga ihop av gammal vana ;-)
......visst är det så.
Aussiekicki dela med sig av sin erfarenhet......
Jag kan inte låta bli att lägga mig i barnlöshet- och terapidiskussionen. Jag och maken var ofrivilligt barnlösa i tre år och fick våra fina pojkar efter tre IVF-behandlingar. Att vara ofrivilligt barnlös sätter djupa spår i själen och förändrar en som person. Hur man hanterar detta är väldigt olika från individ till individ. Vi valde att vara öppna med det vilket passade oss. Vi umgicks mycket med vänner som fick barn på löpande band och det fungerade bra för oss. När vi påbörjade behandlingarna blev det svårt att hantera min sorg. Hormonerna gör en så hudlös och sårbar. Jag hade en samtalskontakt med en av barnmorskorna på kliniken som hjälpte mig att nästan hålla näsan över vattenytan. Jag blev även sjukskriven eftersom jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.Så här fyra år senare skulle jag tacka ja till terapi. Det var någon som skrev; knyta upp knutarna i själen, vilket jag tycker var fint uttryckt.Jag kan inte se att Nika någonstans skriver att terapi skulle bota barnlöshet. Som Lennart skrev, folk kommenterar något som inte står i inlägget. Jag tror också att samtal med en proffesionell skulle hjälpa kvinnan i artikeln att hantera sin sorg.
Hälsningar Kicki
7 kommentarer:
Till dig som sa att Nikas blogginlägg var det mest ointelligenta du någonsin läst....jag undrar hur det står till med din intelligens. Efter att ha läst din kommentar vill jag bara uplysa dig om att "intelligent" och även "ointelligent" stavas med två L. Grattis till er kommande bebis.
Skönt att du är en människa med fötterna på jorden Nika och inte bryter ihop av all dum kritik.
Stor kram till dig
Jag som är adopterad av ett par som inte kan få barn, vill bara säga att dom sökte hjälp, kom fram till att adoption var något dom kände sig tillgods med och dom är verkligen härliga föräldrar. Det finns hjälp att få, stöd att få och alternativ, men jag förstår också att inget kan jämföras med att inte kunna få egna barn. Men det är också viktigt att inte ge upp och tro att livet är slut. Och jag är stolt över dig Nika som tar alla kommentarer på ett bra sätt!
kram
Det är väl lite omoget att börja hoppa på stavningen mot andra och sen själv stava upplysa med ett p eller?
Alla negativa kommentarer om din inlägg har en sak gemensamt. Dom reagerade på saker du inte sagt. Dom flesta verkar också ha en ganska dålig förståelse av vad terapi innebär. Jag tror skrivarna skulle må bra av lite terapi. Hoppas du hade kul i New York.
Läste kommentarerna igen, och kunde inte låta bli att påpeka att dom helt saknar förstående för vad terapi innebär. Så säkra i sina åsikter och så fulla av okunnighet. Typiskt!
Kan inte annat än ge Lennart rätt; de reagerar på något du inte har skrivit. Förstår det är ett mycket känsligt ämne för dem det drabbar, men att gå så långt som att konstatera ditt inlägg som det mest ointelligenta...?! Är det något man ska räkna med att få höra, så fort man inte skriver om något man själv är expert på? T.o.m när man i samma text erkänner att man inte är någon expert, och använder uttryck som "kunde det inte vara", "kanske" och diverse frågetecken osv.
Sedan: Förstår att det måste vara en förfärlig situation att vara ofrivilligt barnlös, men det är väl därför inte sagt att man inte kan söka hjälp av någon form. Det kanske inte är en universal lösning som ger oändlig glädje, men det hjälper kanske något på det. Att spärra sig själv inne och vägra prata om saker hjälper iaf inte. Det gör det i alla fall inte för andra stora problem, kamper & sorger många går igenom under livet - jag kan inte tala för alla, men iaf dem jag har genomgått, vilket är en del. Varför skulle barnlöshet vara så drastiskt annorlunda i det hänseendet? Har själv många par i familjen & vännskapskretsen som har vartit /är ofrivilligt barnlösa och för dem har det att sätta ord på sina sorger hjälpt enormt. Det har fått dem att ändra fokus, att se möjligheterna istället osv. bl.a. Som sagt, ingen universallösning, som säger "tada" och så är alla sorger som bortblåsta, men...
Skicka en kommentar