Skrattar gott åt bilden och känner mig lite träffad.. ;-)
Jag kan inte låta bli att lägga mig i barnlöshet- och terapidiskussionen. Jag och maken var ofrivilligt barnlösa i tre år och fick våra fina pojkar efter tre IVF-behandlingar. Att vara ofrivilligt barnlös sätter djupa spår i själen och förändrar en som person. Hur man hanterar detta är väldigt olika från individ till individ. Vi valde att vara öppna med det vilket passade oss. Vi umgicks mycket med vänner som fick barn på löpande band och det fungerade bra för oss.
När vi påbörjade behandlingarna blev det svårt att hantera min sorg. Hormonerna gör en så hudlös och sårbar. Jag hade en samtalskontakt med en av barnmorskorna på kliniken som hjälpte mig att nästan hålla näsan över vattenytan. Jag blev även sjukskriven eftersom jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.
Så här fyra år senare skulle jag tacka ja till terapi. Det var någon som skrev; knyta upp knutarna i själen, vilket jag tycker var fint uttryckt.
Jag kan inte se att Nika någonstans skriver att terapi skulle bota barnlöshet. Som Lennart skrev, folk kommenterar något som inte står i inlägget. Jag tror också att samtal med en proffesionell skulle hjälpa kvinnan i artikeln att hantera sin sorg.
1 kommentar:
Skrattar gott åt bilden och känner mig lite träffad.. ;-)
Jag kan inte låta bli att lägga mig i barnlöshet- och terapidiskussionen.
Jag och maken var ofrivilligt barnlösa i tre år och fick våra fina pojkar efter tre IVF-behandlingar. Att vara ofrivilligt barnlös sätter djupa spår i själen och förändrar en som person. Hur man hanterar detta är väldigt olika från individ till individ. Vi valde att vara öppna med det vilket passade oss. Vi umgicks mycket med vänner som fick barn på löpande band och det fungerade bra för oss.
När vi påbörjade behandlingarna blev det svårt att hantera min sorg. Hormonerna gör en så hudlös och sårbar. Jag hade en samtalskontakt med en av barnmorskorna på kliniken som hjälpte mig att nästan hålla näsan över vattenytan. Jag blev även sjukskriven eftersom jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.
Så här fyra år senare skulle jag tacka ja till terapi. Det var någon som skrev; knyta upp knutarna i själen, vilket jag tycker var fint uttryckt.
Jag kan inte se att Nika någonstans skriver att terapi skulle bota barnlöshet. Som Lennart skrev, folk kommenterar något som inte står i inlägget. Jag tror också att samtal med en proffesionell skulle hjälpa kvinnan i artikeln att hantera sin sorg.
Hälsningar Kicki
Skicka en kommentar