Läser idag på morgonen en artikel i AlltOmBarn om att inte kunna få barn.
http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/jenny-30-jag-overger-mina-gravida-vanner-1.2430
När jag läst färdig är jag lika deprimerad som tjejen det handlar om. Bitterhet genomsyrar artikeln och det är kanske meningen. Men jag förstår inte.......om man nu mår så dåligt av en sak att man inte kan glädjas åt andra eller ens umgås med gamla vänner som får barn borde man kanske inte söka hjälp...terapi? För jag kan aldrig tänka mig att tjejen i artikeln vill må sådär hela tiden.
http://simonslane.blogspot.com/2007/10/hrliga-kommentarer.html
13 kommentarer:
Terapi ?
Terapi är användbart i situationer där det gäller att hantera övergående psykiska problem som grundar sig på händelser & beteenden som en person har utsatts för i det förflutna .
Barnlöshet är inget från det förflutna det är inte någon psykisk sjukdom utan det är något du utsätts för varje dag,
När man bildar par så är detta med barn en underförstådd självklarhet.
Det är en självklarhet att ålderdomen skall förgyllas av barnbarn kanske barnbarnsbarn.
Det är faktiskt det grundläggande skälet för att överhuvudtaget leva, det är livets gång, "Släkten komma & gå" .
Denna livets gång kommer du som ofrivilligt barnlös aldrig att få ta del av.
Under resten av ditt liv kommer du att påminnas om din barnlöshet,
först kommer dina kompisar inte att ha tid för en öl, "Vi har lovat barnen att gå Skansen".
Sedan har de inte tid för "Frugan & Jag har barnbarnen i helgen & vi skall gå på Skansen".
Du kommer aldrig någonsin få en egen familj,
ingen kommer någonsin att säga "Farfar & Jag", du är den sista ....
Ingen kommer att komma ihåg dig i en framtid, ingen kommer att ta inågon gammal tummad sak & säga "den var min Farfars".
Det är lät att avfärda dessa känslor med att hon behöver lite Terapi men så lät är det inte .
Lars Dahlén
(Ofrivilligt, barnlös)
Terapi kan inte ta bort sorgen man känner över det barn man aldrig får.
Visst kan sorgen lindras över tid men det tar mycket längre om man umgås med vänner som inte kan prata om annat än sin graviditet eller barnen.
Och en fråga: varför ska man fortsätta umgås med de man inte har något gemensamt med längre? Om vänner hamnar i en annan fas i livet och skaffar andra intressen så kan man ju inte hänga ihop av gammal vana ;-)
Just den här typen av kommentarer som uttrycks i blogginlägget visar på hur otroligt dåligt insatta gemene man/kvinna är i effekterna av barnlöshet. Att tro att lite terapi hjälper är lika korkat som att tro att det räcker med att slappna av för att bli gravid.
Mitt råd: Läs på lite innan du uttrycker dig.
Detta bloginlägg var bland det absolut mest ointeligenta jag någonsin läst!
Jag håller till fullo med Lars Dahlen, terapi har lika stor hjälp att "lösa" situationen som Sveriges bistånd kan lösa hela världssvälten.
Jag och min fru har haft väldigt svårt att få barn, och vi har haft 3 sena missfall de 3 ggr vi har lyckats "få till det". Ingen som inte har varit i samma situation kan förreställa sig den skuld och skam man kan känna över denna situation. Vi har båda varit sjukskrivna i perioder pga av hur dåligt vi har mått över det.
Nu har vi tillslut fått hjälp, och ska ha barn om 3 veckor. Vi har varit nogrannt övervakade av sjukvården sedan dag 1 och min fru går på kontroller 2-3 ggr/vecka för att se till att inget strular till sig. trots det är man konstant orolig.
Innan du uttalar dig om något i framtiden, se till att du åtminstone har det minsta koll på vad du talar om. Annars gör du bara dig själv till åtlöje, och du tappar trovärdighet!
Ingen kommentar.
Kan bara konstatera att det finns vissa människor som tror dom kan allt.
....suck...ja....
Du kan då konsten att förstöra en blogg
MEEEEN..
Läste ni inte inlägget ??
Jag läste det snabbt en gång efter att läst ett nyare inlägg och tom jag som småtrött trebarnsmamma fattade att det var inte den ofrivilliga barnlösheten som hon skulle gå i terapi för.
Utan för att må bättre i den situationen hon nu har..
Oavsett måste ju livet gå vidare eller ???
Vi har vänner som försökt i 20 år !!!! Utan resultat .
Men på nåt vis har de landat i det hela och FÅTT TERAPI !!! För att knyta upp dessa knutar i själen.
Innan tyckte de inte om barn i sin närhet men nu tar de tillvara på de tillfällen de är med barn.
Snälla ni som hoppar på Nika LÄS INLÄGGET !!!!
Minimi
Tack för ditt inlägg. Vad underbart du uttrycker det...knyta upp knutar i själen...
kram
Hm, det är lite konstigt att folk hoppar på en istället för att fråga hur man menar. Om det är oklart alltså, vilket jag inte tycker det är i det här fallet.
Jag håller helt och hållet med dig om att hon borde gå i terapi för att må bättre, man går väl inte i terapi för att bli gravid?
Nåja, fortsätt ha dina åsikter. Någongång kanske även de anonyma kommentatörerna läser rätt och kan hålla med dig! =)
Bra kommenterat på en korkad bloggpost Lars Dahlén! Blir bara så trött på alla som tror att lite terapi fixar allt. Sorg över att inte kunna får barn är ingen tillfällig depression utan verkligen en sorg som man ständigt får leva med.
//P
Innan nån fler lämnar anonyma kommentarer om hur dåligt Nikas blogginlägg var – få tag på en gammal gymnasiebok om psykologi! Högre nivå än det ska inte behövas för att få varje tänkande person att inse hur lite dom som lämnat negativa kommentarer vet om terapi. Lars Dahlén skrev åtminstone på med sitt namn, men det ändrar inte på den otroliga okunnighet han visar.
Lennart, bra sagt! Ni som hackar ner på terapi verkar inte veta ett smack vad det handlar om. Ibland måste man inse faktum (tyvärr) att saker inte går som man vill. Man måste trots det lära sig att leva ett rikt liv och inte gräva ner sig i något som inte kan ske. Lära sig hitta andra vägar och lösningar och finna sig till ro i sin situation. Det är hemskt att inte kunna får barn, fruktansvärt, en enorm sorg och saknad och tar massor med kraft ur ett förhållande. Att ha någon utomstående att prata med, och börja förstå vad det är som gör att sorgen efter barn blir så stort. Är det pga att man inte kommer bli ihågkommen som någon skrev? Är det närheten till barn? Är det att känna sig hel som människa att ens kropp kan skapa ett liv? Vad är det i barnlösheten som är så svårt. Jag slår vad om att det är väldigt olika från människa till människa, men det är viktigt att se till sig själv och försöka finna ro och inse att livet är ganska fantastiskt, med eller utan egna barn. Det är en lång och jobbig väg och det är där en utomstående person kan vara ett enormt stöd.
Skicka en kommentar