Vita kallingar

Igår eftermiddag var jag på Jungle Jims en sväng. Jag gick där och murverade och funderade egentligen skulle jag bara ha sparris och lite smör så jag behövde ju egentligen inte spankulera runt speciellt mycket. När jag går runt sådär i min egen zon har jag ovanan att prata med mig själv...fråga mina ungar ...dom tycker det är hur genant som helst. Jag kan gå och fundera på en text och så måste jag bara prova ett par meningar och höra hur de egentligen låter. När jag är i den fasen händer det även att jag kommenterar saker som händer runt omkring mig...inte jättehögt men tillräckligt högt för att jag själv ska kunna höra. Igår vandrade jag fram till kassan och hamnade bakom ett par med två barn. Mamman packade grejer och pappan fixade med barnen och när han lyfte ett av barnen då såg jag det......han hade sin t-shirt nedstoppad i sina vita kalsonger och kalsongkanten tronade ca 2 cm ovanför byxlinningen. Jag vet inte varför jag tyckte det var så hysteriskt roligt och värt en kommentar och jag vet inte varför jag högt med ett litet beklagande skratt grymtade..."jamen för helvete"...på svenska. Nu råkade det bli lite högre än jag menat och karlen vände sig om med ett "excuse me?" Frun vände sig om och tittade på mig och jag bara stod där och såg fånig ut och sa ännu fånigare...."ohhh...ja,....eh.... nej, jag bara pratade för mig själv...eh....jag är svensk"
Nu är det på sin plats att högt vråla ut frågan.....VARFÖR SA JAG SÅ? Först bär jag mig åt som om dom nyss släppt ut mig från en dagcentral och sen brer jag på med att jag är svensk.

Så om ni kommer till usa så bli inte förvånade om amerikanerna tror att ni kommer från ett land med isbjörnar på gatorna,prinsar och prinsessor vimlandes överallt och där kvinnor bär på en mild form av tourettes.