05 mars 2012

poltergeist?

After years and years I really thought that my youngest only had one speed outside the soccerfield.....SLOW....But this morning I have been proven wrong and I saw the miracle with my own eyes, but at the time I thought it was a poltergeist. he was upstairs in the bathroom this morning when all the phones in the house went of. It was the highschool calling to let students know there was a 2 hour delay. I went up the stairs and was just to call to him that he had a delay when the bathroom door flies open and something ....just zippes out....flies out....swoshes out....past me. It went so fast so I really didn't see if it was him I had to follow the dustparticles to his room and ...yes...there he was back in bed. I am sure he was back to sleep before he landed the leap he took from the door in his room to his bed. And now I will call and cancel the appointment I've made for him at the Otolaryngologist....there is nothing wrong with his ears if he could hear the message left on the answering machine in the kitchen all the way up in the bathroom. I just thought he was half deaf since I can stand outside his room with a megaphone and at the top of my lungs chant "TIME TO GET UUUUUUP" without him even missing a heartbeat in his REM.

Min yngste har sedan han var nio låtit mig tro att han bara hade en enda hastighet utanför fotbollsplanen LÅNGSAMT. Han har simmat lugnt, ingen jäkt ...ta det lugnt, är hans mantra. Men idag har han visat mig annat. Han var i badrummet - dit han masat sig väääldigt långsamt- när telefonerna i huset började ringa. Det var skolan som ringde och meddelade att skolan skulle börja 2 timmar senare denna morgon. jag gick upp för trappan för att meddela honom...att han nu kunde ta det ännu lugnare, huruvida detta är möjlig utan att man befinner sig i koma vet jag inte men jag ville ge honom chansen. Det var då det hände...dörren till badrummet flög upp och ut ..swishade...swoshade ...flög någonting förbi mig. Det gick så fort att jag hann fanimej inte se om det verkligen var han eller en poltergeist. Jag följde dammbartiklana som swirlade i luften till hans rum och...ja ...där låg han i sin säng igen. Jag tror han somnade om mitt i svanhoppet han gjorde. och nu ska jag ringa och avbeställa tiden hos otologen eftersom det uppenbarligen inte är det minsta fel på hans öron om han kunde höra meddelandet som spelades in på telefon svararen i köket ända upp i badrummet på andra våningen. och jag som stått utanför hans rum varenda morgon med en megafon "de e daaaags att gå upp nuuuuuuu" I tron att han var halvt döv.

2 kommentarer:

RackarTuss sa...

Tack för skrattet!

"de e daaaags att gå upp nuuuuuuu"

Saltistjejen sa...

Hahahaaaa! Underbart!!
Tycker han låter som en helt normal tonåring bara! :-)
Kram!